Att tänka nytt

Bokstävlar-Anna gillar inte chick-lit, men kan eventuellt tänka sig att läsa om det kombineras med zombies. Eller njä, hon utmanar mig åtminstone att hitta en bok med kombon. Finns det inte så får man väl skriva en själv, tänker jag.

Eller inte. FÖRSTÅ hur trist det skulle vara att vara en thirtysomething-zombie-fashionista? ”Jaha, där står mina blänkande nya Blahniks OCH SÅ HAR JAG TAPPAT VÄNSTRA FOTJÄ…” (ja, ni hajar). OK, man kan väl hasa runt med bara en sko, men… nä. ”Plopp!” –  hupp, ena örat trillar ner i ens nyköpta Cosmopolitan (man får hålla sig till rödaktiga drinkar som den då…?). För att inte tala om eventuella romanser. Det blir så mycket svårare att smita hem obemärkt från krogfyndet mitt i natten om man inser att ena armen ligger kvar i sängen när man är halvvägs hem. Man kunde bara ÖNSKA att man hade glömt kvar trosorna istället, liksom.

Men jag ska fundera på det, det ska jag. Det är en idé för bra för att släppa.

Kan man kombinera ”Stolthet och fördom” med zombies, så… ja. Nu tyckte jag iofs att det var ett rätt billigt, om än småkul, trick. 90 % av texten kändes Austen, sedan är det lite ord utbytta här och var, enter ett gäng zombies och – swooooosch – en ”ny” bok, en helt ny publik läser?

Om nu fler kan upptäcka Austen så är det väl bra, men konceptet känns aningen slött. (jaja, jag är bara avundsjuk, jag kommer hinna bli en zombie själv innan rättigheterna till dagens chick lit går ut så att jag kan göra samma sak med Bridget Jones) Quirk Classics spinner vidare på temat och när jag var i London hittade jag både ”Android Karenina” och ”Sense, Sensibility and Sea Monsters”. Steve Hockensmith verkar emellertid komplettera serien med ett original (yay!) med sin ”Dawn of the Dreadfuls”, en bok som ska ge bakgrundshistorien till ”Pride…”. Gott så.

In this terrifying and hilarious prequel, we witness the genesis of the zombie plague in early-nineteenth-century England.

We watch Elizabeth Bennet evolve from a naïve young teenager into a savage slayer of the undead. We laugh as she begins her first clumsy training with nunchucks and katana swords and cry when her first blush with romance goes tragically awry.

Written by acclaimed novelist (and Edgar Award nominee) Steve Hockensmith, PPZII invites Austen fans to step back into Regency England, Land of the Undead!

Zombiegalning eller ej – den här boken hamnar ganska långt ner på min ”vill-läsa-lista”. ”Pride…” köpte jag direkt när jag hittade den, och där tog nog suget slut också. ”Kul grej, men nu räcker det”. Någon annan som blir sugen?

Annonser

6 svar

  1. Bokmoster

    Vill ha din zombie-chicklit-bok i julklapp!!

    16 november, 2010 kl. 13:42

  2. Jag tänker att det måste finnas zombie chick lit, men jag tycker att du ska skriva din ändå. 🙂

    Titta här: http://onemorepage.tinamats.com/married-with-zombies/

    16 november, 2010 kl. 17:25

  3. Det skulle onkeligen vara ganska jobbigt att vara en zombie-fashionista tror jag. Svårt att hitta en klänning som matchar ens grönlätta ansiktston, svårt att hitta en handväska som rymmer alla ens tappade kroppsdelar… Fast det lået ju klar tmycket mer lockande än vanliga chick lits, måste jag säga. 🙂

    (Jag var inte sä särskilt förtjust i Pride and prejudice and Zombies förresten. Tyckte det var för mycket bajshumor och för lite innovation.)

    16 november, 2010 kl. 17:53

  4. Alltså – min favoritfärg, svart (jag har möjligen lite grått när jag vill pigga upp klädseln lite ;)) – klär allt, även en svagt grön hudton. Det är ju skönt att åtminstone kunna dräpa till med det när man får anmärkningar på sin ensidiga klädsel: vänta du bara tills apokalypsen kommer, då är det JAG som är snygg!

    Vi arbetar vidare på konceptet, tycker jag. Och riktigt DYRA fashionistas har naturligtvis bärare med sig som plockar upp tappade kroppsdelar efter dem.

    16 november, 2010 kl. 18:02

  5. Det enda problemet jag kan tänka mig att vi svartklädda får när zombieapokalyupsen kommer är att hjärnsubstansfläckarna blir lite väl synliga som svart tyg. Mullvadsfärgat kanske skulle dölja dem lite mer effektivt?

    Ja, det känns som att konceptet behöver utvecklas lite mer. Vad tror du om små små zombie-chihuahuas som accessoarer?

    16 november, 2010 kl. 19:15

  6. Det är lugnt! Hjärnsubstans är the SHIT! För några år sen skulle alla gå runt och stila med löjligt dyra Juicy Tube-läppglans, eA (efter Apokalypsen) är det otänkbart att gå ut utan hjärnsubstans. You say Louis Vuitton-loggor, I say Hjärnsubstans.

    Zombie-chihuahuas? Eeeeeeek, nu blir jag rädd på riktigt. Jag satt däremot och doodlade en bunt zombiekatter på ett möte förra veckan…

    16 november, 2010 kl. 19:34

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s