TGIF

Det fanns en tid då jag var glad att det var fredag för att jag visste att det innebar att jag skulle dansa hela natten och träffa kul folk två kvällar på raken (Babylon och The Extremes hette ställena där man skulle vara då – det känns som tusen år sedan men är bara tjugo, öh… vänta nu, ”BARA tjugo”? jaja *harkel*).

Nu är jag minst lika glad för att det är fredag eftersom det innebär att jag kan dricka kaffe hur sent jag vill, och sedan läsa hela natten (och dagen… *) utan att det gör något.

Tiderna förändras, och det bästa är att det GÖR ingenting.

—

*) det där var lite av en sanning med modifikation, den här helgen är det äntligen dags att börja måla och tapetsera den övre hallen, så nej – jag kan inte läsa 48 timmar i ett sträck. OK då.