OPAC, my Precioussssss…
Frågan kommer, och den kommer ganska ofta: ”Hur har du råååååååd att köpa så mycket böcker?” Ja, knepen är många.
- Jag erkänner genast att jag är lyckosam nog att ha ett ganska välbetalt yrke numera…
- …MEN jag vill också påpeka att jag är bra på att snåla och prioritera
- …OCH har dessutom en boktokig sambo (i e vi köper ofta böcker som den andre gillar också)
- …SEDAN kan jag berätta att jag snudd på aldrig kan passera Myrorna eller Kupan utan att gå in och bläddra bland fynden
- SIST MEN INTE MINST – OPAC!
OPAC(*, mina vänner, det är fattiglappens bästa vän! Det är bara åtta år sedan jag levde på studiemedel, så jag VET (på den tiden lade jag visserligen också tusen spänn i månaden – i runda slängar – på böcker, men de behandlade anatomi, genetik, cellbiologi och annat… krafs).
*) ditt bibliotek kanske har ett annat databassystem, men OPAC verkar vara spritt över stora delar av landet varför jag koncentrerar dagens lovebombing på just det systemet
Jag köper MYCKET sällan inbundna böcker, om jag absolut vill läsa dem innan de har kommit ut i pocket (eller om jag är lite osäker på om jag ens tycker om dem eller inte) så – hej OPAC! Leta-leta-reservera-ujujuj-de-e-gratis-katjiiiing. Några dagar/veckor senare får jag ett mail om att boken (OK, böckerna) finns att hämta. Perfekt! Finns inte boken jag vill ha på mitt bibliotek? Jag säger bara FJÄRRLÅN. Eller inköpsförslag.
Jag tror att jag har lagt (minst) tjugo inköpsförslag till ”mitt” bibliotek, jag har fått nej på två (det ena för att überbibliotekarien ännu inte hade fattat Mats Strandbergs storhet – pilutta henne några månader senare kan jag säga 😉 – det andra för att penningpotten för det årets inköp av engelska böcker hade tagit slut). Fine! Det lönar sig ändå ALLTID att försöka.
Vad säger du nu? Vänta? Köa? Du vill inte köa?
Pssssst… nu ska jag dela med mig av mitt allra slemmaste reservationskötips (OTALIGA är de gånger då jag har fått tillbaka ett ”du har plats ETT i kön” när jag varit inne och reserverat): Jag LUSLÄSER bokförlagens kataloger så snart de har kommit ut. Jag bevakar OPAC STENHÅRT. Böckerna är ofta bokningsbara långt innan de ens har hunnit komma ut, så det lönar sig att vara ute i god tid (om man nu är en sån som jag, som inte alltid har tålamod att vänta).
Jag inser att mitt tips på intet vis är revolutionerande, men du skulle bli förvånad över hur många som säger ”ahaaaaa…” när jag svarar på frågan om hur jag får nya böcker så snabbt. Ett tag – um, snarare under flera år – hade jag en stående post som hette ”reservationslistan” i min blogg, det var många som spanade in den för att få tips om kommande utgivning. Hm, borde jag starta samma kategori här?
—
I dag har jag nyttjat OPAC igen! Jag står nu etta i kön (såklart! ;)) på Maria Turtschaninoffs bok Underfors, som Ika tipsade om för några dagar sedan. Tack Ika!
—
Jag antar att det inte direkt kommer som någon överraskning, men jag gillar inte bara OPAC, jag är galen i bibliotek också. Jag har tre (snart fyra!) lånekort i olika kommuner. Hur många har du?
The end of the world—with flesh-eating zombies!
Ännu ett fullständigt slumpartat Londonfynd, jag letade efter en helt annan typ av bok när den här titeln hoppade ut framför mina ögon (den VILLE verkligen bli köpt!). Det var TUR ska jag säga, för det är en av de roligaste böckerna jag läst på länge, och nu – kära läsare – presenterar jag en bok som faktiskt kan passa som första bok för den som vill bekanta sig med genren! Zombie Apocalypse, editor Stephen Jones – lägg det på minnet!
”In the near future, a desperate and ever-more controlling UK government attempts to restore a sense of national pride with a New Festival of Britain. But construction work on the site of an old church in South London releases a centuries-old plague that turns its victims into flesh-hungry ghouls whose bite or scratch passes on the contagion—a supernatural virus which has the power to revive the dead—on to others.
”The Death” soon sweeps across London and the whole country falls into chaos. A drastic attempt to eradicate the outbreak at source fails, the plague spreads quickly to mainland Europe and the rest of the world.
Told through a series of interconnected eyewitness narratives—text messages, e-mails, blogs, letters, diaries and transcripts—this is an epic story of a world plunged into chaos as the dead battle the living for total domination.
Will humanity triumph over the worldwide zombie plague, or will the walking dead inherit the Earth?”
Stephen Jones står alltså som samlande namn för denna sköna skröna – men rätt ska vara rätt tycker jag, här har du hela bunten som har bidragit: Michael Marshall Smith, Mandy Slater, Christopher Fowler, Paul Finch, Sarah Pinborough, Jo Fletcher, John Llewellyn Probert, Jay Russell, Kim Newman, Lisa Morton, Tanith Lee, Paul McAuley, Tim Lebbon, Peter Crowther, Robert Hood, Pat Cadigan, Mark Samuels, Peter Atkins och Scott Edelman
Det är ett otroligt smart drag att dra in alla dessa människor – någon skriver en alldeles fantastisk obduktionsrapport (vederbörande BORDE ha någon form av medicinsk utbildning), en annan skriver den perfekta fjortisdagboken, en tredje producerar snottiga twitterinlägg från en snobbig men allt mer skräckslagen förstaklasspassagerare på ett flygplan… ja, det blir en smart och trovärdig blandning med alla dessa människor. Det blir till ett ord-och-händelse-kollage av en typ som jag är otroligt svag för, och som jag tycker att man ser alldeles för sällan – konceptet är ju riktigt smart, och borde vara relativt enkelt att genomföra. (Sug på en kapiteltitel som t ex ”Dead Di and the Zombie King” – lovely!)
Det som retar mig något otroligt är att jag inte började läsa den här boken redan i London, vi VAR ju i Greenwich, alldeles nära den plats där utbrottet sker och jag visste inte ens att jag borde traska bort en bit och kolla. Jag struntar i att det ”bara” är en bok (…tror jag ;)), jag tycker ändå väldigt mycket om att besöka existerande platser som tar spännande plats i fiktiva scenarier. GRUFF. Å andra sidan så är Greenwich en alldeles bedårande plats, så det är ingen uppoffring att åka dit fler gånger!
Fem ohemult breda och nöjda boktoksflin av fem möjliga. Jag hade OTROLIGT svårt att lägga den här boken ifrån mig, och vid ett minnesvärt tillfälle fick jag vänta på ett gäng konferensdeltagare i en timme och en kvart och jag blev nästa besviken när de dök upp – jag hade boken i väskan och ville bara fortsätta läsa.
Stor bonus också för det otroligt smarta, roliga och aningens oväntade slutet. God Save the Queen, säger (sjunger) jag bara!
(inte så) Anonyma Biblioholister 